Sparat på Instagram

Jag sparar ganska mycket bilder på Instagram och det har blivit ett sätt för mig att samla min inspiration på ett ställe. Jag inspireras väldigt mycket av andra bilder när jag själv ska fota. När jag känner att jag saknar inspiration så brukar jag gå in där och kolla på bilderna som jag sparat.

Jag tänkte att det kunde vara kul för er att se på dom senaste bilderna som jag sparat. Det kanske kan inspirera er också.

Gillar

Kommentarer

New in from Séfr

Tro det eller ej det här är mitt första plagg i manchester. När jag fick syn på den så kunde jag inte motstå. Ni borde veta vid det här laget att jag är extra svag för jackor. Tydligen även dom i manchester. Jag har inte använt den än, men tänkte nog testköra den imorgon. Det börjar ju bli lite kallt ute, så dags att börja använda den innan det blir för kallt (men då kör man dubbla jackor!).

Om jag minns rätt så är Séfr ett svenska märke som kommer från Malmö. Jag tror dom började med second hand kläder. Jag har ett svagt minne av att när jag bodde i Malmö att dom hade ett event för sin första egna kollektion. Dock inte helt säkert. Sen har jag för mig att dom hette Séfr Séfr till en början. Skit samma!

Det är i alla fall mitt första plagg i manchester, men också mitt första plagg från Séfr och det bästa av allt.... Den är skit snygg!

Gillar

Kommentarer

En fantastisk upplevelse

Jag överlevde Kebnekaise!

Vilken jäkla upplevelse det var. Det var helt fantastiskt. Självklart ska jag dela med mig av min resa, ni hade väl inte trott något annat! Det här inlägget blir en lite bildbomb skulle man kunna säga. Jag hade med mig min systemkamera på resan, men jag valde att inte fota så mycket med den påvägen upp. Jag ville inte riskera att jag skulle tappa den. Det var faktisk en i sällskapet som tappa sin systemkamera ner för ett stup. Så kameran tillsammans med alla bilder försvann fick vi aldrig se mer. Förstå vilken ångest! Så i det här inlägget kommer det vara mina mobilbilder. Jag har lite bilder på systemkameran men dom har jag inte hunnit gå igenom än. Det har varit mycket på jobbet. Men håll ut! Dom kommer och det vill ni inte missa dom. Vyerna var helt underbara.

Jag var nog en av dom få på den här resan som faktiskt inte hade kollat upp så mycket kring Kebnekaise innan. Jag gillar att vara förberedd och så, men när det kommer till något sånt här är jag rädd att jag ska bygga upp alldeles för höga förväntningar som det sedan inte kan leva upp till. Men som jag skrev i början. Det var helt fantastiskt!!

Första dagen bestod av en 18 km lång vandring från Nikkaluokta till Kebnekaises fjällstation. Det var lite som en skogsvandring skulle man kunna säga, en skogsvandring i Norrland. Hösten hade redan kommit dit, så alla träden hade redan blivit gula. Så fint. Vi lyckades även se en vild älg som badade och en flock med vilda renar. Något jag aldrig trodde jag skulle se.

Efter en natt på Kebnekaises fjällstation var det äntligen dags att bege sig mot toppen av Kebnekaises. Det blev en tidig morgon. Vi hade så himla tur med vädret. Det vart strålande sol och tydligen kunde inte förhållandena bli bättre. Ibland har man tur.

Det var tydligen den första baken som man gick upp för som skulle vara den jobbigaste. Den var så brant och lång. Det var här som några i sällskapet droppade av och vände tillbaka för att dom inte orkade mer. Det var sjukt jobbigt. Men när man väl kom upp från första backen var det värt de. Då var det bara ett stenparti med snö som vi skulle korsa, sen kom vi till en glaciär. Det var här som det började bli kallt och jag fick byta om. Jag bytte mitt svettiga underställ, satte på mig en fleecetröja och en tjockare jacka. Innan vi korsa glaciären fick vi sätta på oss hjälm, klättersele och spikskor (kommer inte ihåg vad dom hette). Då det finns en liten risk att glaciären kan spricker var vi tvungna att ha all den utrustningen på oss, samt att vi var ihoplänkade med varandra genom ett rep ifall någon skulle trilla ner i en spricka.

Efter glaciären var det dags för klättring. Denna del tyckte jag var roligast. Vi fick berättat för oss att de vajrar och rep som fanns fastspikade i berget nu sattes dit 2002. Innan dess klättrade man helt fritt där utan någon som helst säkerhet. Hur sjukt är inte det? Det var också här som en kollega blev av med sin kamera.

Efter klättringen var det bara 45 min promenad i ett dimmigt och kallt snölandskap innan vi kunde bestiga Kebnekaises topp. Det var så vackert! På toppen var vi tvungna att vara fastspända för att den var så hal och liten. Jag slängde faktiskt av mig hjälmen på toppen. Jag ville ha en bild utan den där oranga hjälmen på mig, haha.

Det var en helt fantastisk upplevelse och jag är så himla glad och tacksam att jag fick följa med på den. Jag vet inte om jag kommer göra det igen på det här sättet. Jag vandrar gärna igen, men kanske inte upp på ett berg.

Gillar

Kommentarer